Mamma, jag skar mig idag, bara för att se om blodet i min kropp är riktigt...
Bara för att veta att jag lever, på riktigt

Pappa, när kommer tårarna sluta rinna?
Mamma, när blodet slutar rinna, är jag död då?
Pappa, om jag lider, vill du hellre se mig död?
Mamma, om jag gråter varje natt utan att du viste de, hur skulle du då reagera?
Pappa, om jag sa att jag älskade dig, vad skulle du då säga?
Mamma, skulle du tro på mig?
Pappa, litar du på mig?
Mamma, vill du ha mig här?
Pappa, vad gör du om jag försvinner?
Mamma, vad gör du om jag försvinner?
Vad gör ni om jag försvinner??

Vill veta om ni älskar mig, känns inte som om jag har hört ordet älska på flera år...

Jag känner lusten att skära mig dagligen, men jag gör det inte.. Men med allt som pågår runt omkring mig, så vet jag inte om jag kommer att orka att hålla emot.

Jag tittar tillbaka, förstår inte varför
vad var det som var fel?
vad något jag sa eller?
var det något med mig?
eller var det bara dom som inte ville veta av mig?


ALLA DIKTER JAG HAR SKRIVIT FÅR INGEN TA OCH ANVÄNDA PÅ SIN EGEN SIDA UTAN LOV. JAG POLISANMÄLER OM JAG HITTAR DOM PÅ NÅGON ANNAN SIDA