Förlåt..

Att jag inte har skrivit i min blogg på länge.. Men det är så att jag har haft ganska fullt upp.. Håller på med några saker.. Bara mina närmaste vänner vet vad jag pratar om.. Men om några månader kommer ni resten att få veta..

Hur är det med mig nu för tiden?? Jo det är bara fint med mig.. Lite hektiskt bara.. Har så himla mycket att göra så jag har inte ens haft tid att tycka synd om mig.. Men det är ju en bra sak.. För om man hela tiden ska tycka synd om sig själv så blir det ju aldrig som man vill..

När det gäller kärleken så har jag nästan helt glömt bort att den finns där.. Orkar inte precis bry mig om kärleken just nu.. Om den inte vill komma till mig så får det vara..

Jag är trött på att jaga kärleken, när det är så att den kommer när den kommer..

Om livet vore enklare så vore inte livet värt att leva.. Man måste ju ha lite måtgångar för kunna förstå andra om vad som är problem och så.. Speciellt rätt och fel.. Vad vore livet utan problem??

Det är lite svårt att säga. Men en sak kan jag i alla fall säga: Jag skulle inte ha så bra kompisar som jag har just nu. Aldrig träffat min svåger. Min syster skulle aldrig ha gift sig med honom.

Man bestämmer själv över sitt öde. Alla val man gör i livet kommer tillbaka till en.. Om man står inför en korsning och man måste välja vilken väg man skulle ta, vilken väg skulle man ta? Den som är svårare eller den som är lättare??

Jag personligen skulle väl ta den svårare. Det har jag alltid gjort. Vet inte varför, men det har bara blivit så.
Det är ju bara att titta på hur mitt liv har varit upptills nu. Bedrövlig och fullt med svårigheter. Men du vet väl en sak?

Det är oftas att den svårare vägen innehåller bättre saker. Det är bara att se på mig, Mobbning, Mordhot med mera. Men titta på var jag är just nu.. Omgiven med folk som verkligen älskar mig, vänner som tycker om mig för den jag är, en familj som har hela tiden stöttat mig. Skulle jag ha valt den lättare vägen och gått miste om allt detta??

Livet är ett mysterium, för att lösa det krävs det flera livstider..

Kommentarer
Postat av: Sonja Nilsson

Hej emil:P tycker om ditt sätt att se på saker och ting.. de är så verkliga. Strongt av dig att tala så öppet om det som andra springer iväg från. Kramkram!

2009-02-07 @ 14:43:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0