Ska snart flytta och ser tillbaka hur mitt liv har varit. Det har väl varit som alla andras liv. Kanske lite mer hektiskt än andras. Men jag lever ju ännu eller hur? Märker att jag kanske verkar vara starkare, men det är bara ett skal. Den riktiga Emil finns kvar där inne. Det är inte många som vet hur jag verkligen hanterar saker och ting. Dom som vet, Tack. Tack till dom som har funnits där för mig. Det kanske verkar som om att jag skriver ett avskedsbrev. Men det gör jag inte. Varför ska jag göra det när jag har så himla mycket att leva för. Men jag tror nog inte att jag kommer att leva för kärlekens skull (Se dikt nedan). Jag har i alla fall mina vänner( Dom få som jag har), Men räcker det? Familj? Har visst en familj jag älskar över allt på denna jord. Kärlek? Verkar som det går åt skogen för mig. Den personen i fråga som jag älskar, kan inte älska mig tillbaka. Inte utan att den personen skadar en annan, vad ska jag göra? Om det fortsätter så här, kommer jag att säga upp gemenskapen med personen. Varför? Det gör för ont att kunna prata med personen och säga att man älskar personen, men inte kunna få ett svar tillbaka.


Hur?
Hur känns det att älska någon? Det har jag inte glömt. Men det verkar som jag har glömt hur det är att vara älskad.
Jag pratar inte om mor/far till ett barn utan om partner till partner.
Hur känns det nu igen? Jag vet inte om jag kommer att klara mig. Jag ska snart flytta och jag är rädd, rädd att jag kommer vara ensam resten av mitt liv. Folk säger att min tider kommer eller att det finns någon för mig där ute. Att det tar tid.

Jag kanske är lite otålig. Men jag tror jag har rätt till det. Vad ska jag ta mig till?

Är det lika bra att jag ger upp om att kunna vara älskad?
Och bara leva på smulor, du vet vänskapens smulor.

Det verkar ju vara det enda jag har rätt till.

I am "The Observer."
My existence lies somewhere between the phenomenon and the impression.
In the case of every natural phenomenon, if nobody is there to observe it, then it will never be recorded.
I am "The Observer."

Any given natural phenomenon can only be preserved for the future if it has been observed through the eyes of someone like me who exists between the two.

Do you know of Wizards?
The things we can say about the beings known as me are few.
Everyone describes the Wizards as either as a ghost of a monster.
However, in reality, neither are applicable.
With the Wizards right before us, the lexicon that we have for it is astoundingly small.

Do you know of Wizards?
Even if, by chance, we had a larger lexicon than we do now...
There's stll no way we could possibly describe it, nor could we share the feelings we felt.
Before the Wizards, we are overwhelmingly powerless.

We're all similar in the how we don't carry words...
ultimately, it's the same as an ant in the desert tryingt to talk to something across the vast expanse of the sky.
However, just because it doesn't get through to the other person...
In this world, people ignore the true essence of things and merely talk about outer appearance.
What can one possibly gain by simple conforming to this trend and piling up more empty words?
If you can't easily convey it, then you should put effort into it.
If you don't want to put in the effort, you should maintain eternal silence until you take leace of this world.
And that's what they are proving.

To the people waiting for the big moment, the fact that they exist at that moment is all that there is to express.
The only way to express everything is via personal experiences.

Those whose expressive capabilities were limited to such a simple inherent language, with the help of the fundamental reality at the core of that simplicity,

were able to express it into words.

What do they refer to?
Reality.

But those are nothing but shallow words.
People will just despise them as a simple list of words.

But who really understands the truth?
Simply explaining what they saw in front of them with sugarcoated words...
It's that very thing that detracts from the phenomenon.
A phenomenon is nothing but a phenomenon.
In order to speak of the phenomenon, you must become the phenomenon itself.
However, we cannot become the phenomenon itself, because it's latent at a point we do not occupy and manifests itself at the point.

Thats right.
The phenomenon still occurs even if we aren't there.
It just leaves something behind for the ones who have witnessed it.

So will that become something  that'll hurt them?
Or will it become something that'll help them?
And even that as nothing to do with the moment.

I am "The Observer."

Folk verkar verkligen a lite att göra om nätterna.. Alltså bortsett ifrån att sova..
Fick ett samtal kl 02.32. Visade sig att det var några ungdomar som hade lite att göra..

Fick mig i alla fall ett gott skratt..

Att jag inte har skrivit i min blogg på länge.. Men det är så att jag har haft ganska fullt upp.. Håller på med några saker.. Bara mina närmaste vänner vet vad jag pratar om.. Men om några månader kommer ni resten att få veta..

Hur är det med mig nu för tiden?? Jo det är bara fint med mig.. Lite hektiskt bara.. Har så himla mycket att göra så jag har inte ens haft tid att tycka synd om mig.. Men det är ju en bra sak.. För om man hela tiden ska tycka synd om sig själv så blir det ju aldrig som man vill..

När det gäller kärleken så har jag nästan helt glömt bort att den finns där.. Orkar inte precis bry mig om kärleken just nu.. Om den inte vill komma till mig så får det vara..

Jag är trött på att jaga kärleken, när det är så att den kommer när den kommer..

Om livet vore enklare så vore inte livet värt att leva.. Man måste ju ha lite måtgångar för kunna förstå andra om vad som är problem och så.. Speciellt rätt och fel.. Vad vore livet utan problem??

Det är lite svårt att säga. Men en sak kan jag i alla fall säga: Jag skulle inte ha så bra kompisar som jag har just nu. Aldrig träffat min svåger. Min syster skulle aldrig ha gift sig med honom.

Man bestämmer själv över sitt öde. Alla val man gör i livet kommer tillbaka till en.. Om man står inför en korsning och man måste välja vilken väg man skulle ta, vilken väg skulle man ta? Den som är svårare eller den som är lättare??

Jag personligen skulle väl ta den svårare. Det har jag alltid gjort. Vet inte varför, men det har bara blivit så.
Det är ju bara att titta på hur mitt liv har varit upptills nu. Bedrövlig och fullt med svårigheter. Men du vet väl en sak?

Det är oftas att den svårare vägen innehåller bättre saker. Det är bara att se på mig, Mobbning, Mordhot med mera. Men titta på var jag är just nu.. Omgiven med folk som verkligen älskar mig, vänner som tycker om mig för den jag är, en familj som har hela tiden stöttat mig. Skulle jag ha valt den lättare vägen och gått miste om allt detta??

Livet är ett mysterium, för att lösa det krävs det flera livstider..

körd och utpumpad... Känslomässigt.
Just nu har jag rymt hemifrån.. Orkade inte längre..

För er som inte vet så har jag och min mor en inneboende, och nu så har det börjat spåra ut. Jag har försökt ta tag i det, men det har gått som det har gått. Jag orkade inte längre. Så jag bara bröt ihop, packade mina saker och började planera att fara iväg. Mor blev förskräckt och jag ringde runt. Så nu är jag inte hemma utan och hos en av min andra del av familjen...

Innan jag for så sa jag åt våran inneboende att han har tills jag kommer hem, att han ska vara ute ut lägenheten innan jag kommer hem.

Annars vet jag inte vad jag ska göra.

Det är ganska kul där jag är just nu, vi skulle se film igår. Men det blev inte så mycket film för mig. Jag somnade och inte bara jag somnade, utan min svåger somnade också.

Han vaknade och vände sig om, jag fick sen imorse innan han for till jobbet, veta varför han hade vänt sig om.
Jag spelade fotboll med han huvud... Så nu blev det istället med hans fötter..

Idag vet jag inte vad jag ska göra. Bara ta det lungt antar jag.
Verkar nästan som om jag måste få starkare tabletter. Dom verkar inte lika starkt som dom gjorde förut. Jag hoppas då att allt ska lösa sig.

Hata papper..
Då menar jag inte helt vanliga papper. Utan sånt som man måste fylla i, sen så är det någon blanket som saknas. så man får göra om allt igen.

Gillar det inte..
Gör du?

DreamHack är fullt igång. Själv sitter man på redaktionen och skriver nyheter som läggs upp på DreamHack.se

För en gång skull så verkar livet bli lite ljusare, men inte på kärleksfronten. Men jag bryr mig inte.
Jag har bestämt mig för att inte göra något åt den saken. Jag ska bara ta det lungt och låta den komma till mig, inte jag till den.

Om ni skulle vilja ta och titta på vad som försigår på DreamHack så gå in på sidan: DreamHack.se



JDome på DreamHack.... Den är väldigt bra gjort för egentligen vara så himla enkelt gjort.


-Angeloneofakind-

Fick ett meddelande från Crew på Dreamhack. Jag fick vara med..
Med och med, det är mer som ett frivilligt arbete.. Kommer att arbeta inom redaktionen under helgen..

Glöm inte att påminna mig om att ta med mig kameran så jag slipper låna någons.. Har för dålig kamera på min mobil...

Är i Luleå just nu.. Ska bara ta och vila upp mig själv och ta det lungt.
Funderar på att fara tillbaka hit om två veckor.. B och S ska till en Halloweenfest.. Typ trettio dagar för tidigt, men vem är jag som ska döma? Alla får väl ha sina fester när dom vill eller hur?
Jag hoppas att allting kommer att fungera för min del..

Du som läser detta får ha det.

Ida och Jesper.. Nu kan jag säga officelt att Jesper är min svåger.. Dom gifte sig i Boden den 24-08-2008 Kl 14.00
Kommer inte glömma det..
För er som vill kolla in det så finns det bilder på denna adres:
http://elwyin.webs.com/

I all ära. Men orka säger jag bara..

Jag tror inte att jag skulle orka bli bränd en gång till..
Vad ska jag göra åt det??
Jag vill inte vara singel.. Men jag är rädd för att bli bränd en gång till..

Någon som vill hjälpa mig komma över det?

Någon som har några råd hur jag ska gå till väga för att kunna våga lita på mig själv?
Jag orkar inte snart mer.. Jag orkar inte strula runt.. Jag tror nästan att jag ska gå i celibat.
Alla säger att det finns någon för alla.. Men jag säger att det finns ingen för mig..

Tror jag ska lägga ner kärleken för alltid..
Orkar inte ens skriva detta.....